Hej! Stackars lilla katt! Hur mår hon egentligen? Skulle nog också funderar över om hon verkligen trivs hos de nuvarande ägarna? Kanske ni inte vill lägga er i. Men vem vet hur hon har det hemma?Kanske skulle man ta en diskussion med ägarna när de kommer tillbaka, VARFÖR det blivit så här och vad som de kan göra osv. Känns som om hon har varit med om traumatiska saker i livet. Kanske de också har fler djur som skrämmer henne eller småbarn och att hon ska omplaceras till ett lugnare boende?Jag tycker fruktansvärt synd om denhär lilla kattflickan och vet vilket jobb och tålamod som ligger framåt, för att få denna lilla kattflicka trygg igen. Själv har jag tagit hand om flera utmärglade "vildkatter" som ingen velat ha och som struckit omkring avmagrade, rädda och tilltuffsade en lång tid. Allternativet har ju varit avlivning då ingen ägare hittats, efter annonsering osv. och ingen märkning heller. Jag har verkligen fått gått varsamt fram. Det har tagit mellan 1 månad till 1 år för att få det rätta förtroendet tillbaka från katterna som varit mycket rädda och försiktiga och sprungit o gömt sig för andra människor och djur. Varsamhet, massor av kärlek, små lätta smekningar, prata lugnande med låg röst, ge mycket extra go mat, sitta alldeles still och att katten får finnas runtomkring och se att inget otäckt händer. Aldirg tvångshålla, tvångsklappa katten. Aldrig skrika o gapa runt omkring katten. Denna katt behöver ett lugnt och stilla hem med mycket kärlek och tålamod. Idealet ett äldre par som har all tid i världen och inga andra djur och småbarn. Småbarn brukar vara MYCKET skrämmande för dessa små rädda katter, tyvärr. Lycka till, hoppas det går mot bättre tider för lilla kattflickan! Det gör ont i mig när jag hör sådant här, lider verkligen med katten. Gör vad ni kan! Mycket kärlek hjälper ALLA!